MichaelaPantzarfelt

jo, det där kom ju minsann som ett slag på käften..men herregud vad tänker jag med elr vad är det jag låter mig själv tänka, fantasin skenar iväg! jag som lovad mig själv att aldrig sjunka så lågt igen och nu känns det som att jag ligger och krälar i bottenskrapet igen. jisses vad är det med mig egentligen.. har lust att slå till mig själv för att jag ens bryr mig, för att jag är tillbaks på ruta ett efter så många år, borde jag inte ha lärt mig någonting under resans gång?! men icke här står jag nu igen och känner mig bara....ja..blåst helt enkelt, vart tog min stolthet vägen, patetiskt är vad det är, dags för ändring! vad hände egentligen med uttrycket "ensam är stark"